Picknick & planering

Måndag igen. Inledde veckan med att möta upp föräldragruppen för picknick nere vid vattnet. Tänk vad roligt det är att jag känner en hel hög föräldralediga denna gången. När jag var hemma med Isolde så kände jag mig ofta så himla ensam och dagarna gick långsamt. Nu är tristessen mitt sista problem. Med Isolde som har tidiga dagar på förskolan och föräldragruppen och flera andra föräldralediga vänner och bekanta har jag oftast nåt på gång. Roligt!

Under veckan väntas både besök från Göteborg i form av svägerskan med familj och Livias dop. Mycket att planera och stå i med andra ord och kvällen har ägnats åt att göra listor. Vilken mat ska handlas, lagas och ätas och när skall detta ske? Vilka dekorationer ska vi ha på dopet? Vem inhandlar nya strumpbyxor till kidsen? Vilka ätbara blommor finns det att dekorera efterrätten med? Pust! Men nu är allt på pränt. Så mycket för att inte falla i fällan som familjens organisatör. Ha!

Nattens första amningspass (som sker i detta nu) snart avklarat. Nu väntar sömn (?). Godnatt!

Bild: mingel på picknick.

Botanana!

"Botanana...botanana...mera dans!"
Isolde sjunger Copacabanana innan vi ens lämnat sängen. Jag ger henne youtube och försöker snooza de tre minuter låten är. Fast att snooza till Sean Banan går sådär faktiskt.

Lustiga familjen

Söndag kväll. Jag sitter och bloggar (obviously) och T kollar på hockey. Tydligen nåt himla VM som vi har chans att vinna. En kan inte anklaga mig för att vara överdrivet sportintresserad iallafall, det är ett som är säkert.

I helgen har jag bland annat förälskat mig i Gamla Enskede (älskar med Stockholm hur nya pärlor hela tiden uppenbarar sig), lite städ, lite parkhäng och en liten spelning av Marit Bergman här i Bredäng. Och massor av häng med familjen såklart. Väldigt lugnt och skönt har det varit. Önskar att jag även kunde skriva att jag är utsövd, men den gubbet gick icke. Kanske i nästa liv?

Har halvt garvat ihjäl mig åt mitt försök att få till en "härlig" familjebild. T's galna blick till exempel, ha ha ha. Och Livia som ser helt skräckslagen ut, som att det gått upp för henne vilken knäpp familj hon hamnat i.

Nu ska jag sova. Hoppas jag.

Lustiga familjen.

Ps. Vi vann den där hockeytävlingen. Festligt! ds. 

Livet ändras

Nu har jag suttit och knarkat radhus på hemnet.se nån timme eller så, trots att jag borde sova för längesen. Så många radhus det finns som skulle vara perfekta för vår familj, I'm telling you. Synd att ingen handpenning ligger och lurar i närheten bara. En blir ju inte direkt fet av att vara föräldraledig heller om en säger så det lär ju dröja ett tag. Men tills dess är det ju fritt fram att drömma lite. En kan ju lugnt säga att drömmarna förändrats en smula de senaste åren. Bloggerskan Spiderchick slår huvet på spiken när hon skriver "För några år sedan drömde jag om karriär i storstan, bromsmediciner mot bakfylla och en platt mage. Nu drömmer jag om radhus, gräsplättar och glada barn. Livet ändras. " (klicka på texten för att komma till inlägget.)

AV för After Vigsel

Idag har jag hunnit med hur mycket som helst och ändå inte stressat, älskar sådana dagar. Vaknade till ännu en försommardag med strålande solsken. Jag tackar alltid moder jord lite extra varje morgon för att värmen äntligen är här och att det räcker med sneakers ("Springa-snabbt-skor) och keps (på sin höjd en vindjacka) för 2-åringen i hemmet. Att slippa bråka på vinteroverall, mössa, vantar, halsduk, fleeceställ.....aaaah, jag blir trött bara jag tänker på't.

Efter lämning promenerade jag i (hyfsat) rask takt till Skärholmen och köpte en solhatt till Livia. Sen hoppade jag på t-banan och åkte några stationer mot stan för att möta upp Carro som mellanlandar i Stockholm. Vi åt lunch och hade AV, vilket är en förkortning av After Vigsel eftersom hon varit på Arlanda och bevittnat hur hennes lillebror gifte sig i kapellet innan han och hans fru hoppade på ett plan till Rom. Skål för de nygifta, sa vi och beställde in sommarens första glas rosé.

Efter den trevliga lunchen åkte jag och Livia till Isoldes förskola där förskolans dag firades. Jag gillar Isoldes förskola på det viset att vi föräldrar ofta blir inbjudna och får en chans att prata med varandra och pedagogerna. Idag bjöds det på fika ute på gården och de hade dekorerat med ballonger och skira tygremsor som vajade i vinden.

En timme senare tog jag båda kids och åkte och mötte upp T för att prata med prästen om Livias dop som närmar sig. Vi fick beröm för att vi planerat så mycket på egen hand, han kallade oss för engagerade föräldrar. Såklart, det kommer att bli hur fint som helst.

Sen hem och köra kvällracet. Lek, mat, läggning, pust!

Carro skålar med mig på dagens After Vigsel

Kulturtur

Imorse hade jag inga särskilda planer för dagen, men kände mig rastlös i hela kroppen och var bara tvungen att lämna min lilla förort. Ett sms senare så hade jag bokat dejt med en föräldraledig pluggkompis tillika värmlänning för en dag på Fotografiska. Det är ju mitt bästa museum här i stan, men senaste året har jag inte alls varit en särskilt flitig besökare. Vad jag gillar med Fotografiska för utom det uppenbara, fotografierna, är läget, lunchrestaurangen som serverar fräsch mat till panoramavy, shopen där jag vill spendera tills visakortet ej medger mer och såklart att det är så barnvänligt. Det är inte det minsta trångt att ratta runt ens en dubbelvagn och nu hade de även fyllt på med sittplats lite här och var vilket är fem tummar upp om man bara måste amma just NU. Det händer ju faktiskt både nu och då med en spädig dinglandes i babybjörn på magen. När jag var föräldraledig med Isolde så gick jag deras fotokurs för föräldralediga och hade årskort och hängde där varje vecka. Idag började givetvis jag och min vän att snicksnacka om att vi borde ha en liten kulturklubb för föräldralediga (eller vem helst som är ledig om dagarna och står ut med en hop ungar och prat om sömnvanor och magknip i minimagar). Nu får vi se hur det blir med just klubbandet, men några fler museum tänker jag klämma innan turisterna intar Stockholm i sommar kulturklubb eller ej. 

Det är en underdrift att säga att vi kände igen oss i Anna Claréns utställning som skildrar vardagen. 

Ni kan nog lista ut varför.

Idag

Idag har jag sorterat hatthyllan och gått ner med alla mössor, vantar, halsdukar och overaller i källaren. Det var på tiden! Och nu är det möjligt att vistas i hallen utan att drabbas av panik. Annars har jag upptäckt att Livia somnar med hjälp av så kallat white noise. Kanske var det bara en slump, men jag håller såklart tummarna. Jag har träffat Linda idag också, hon tog tunnelbanan ut hit till Bredäng och hängde med mig och barnen. Det var verkligen välbehövligt. Jobbiga saker händer som jag inte kan (eller direkt vill) sluta tänka på, men det tar mycket energi att gå runt med en orosklump i magen. Då är det som plåster på såren att umgås och prata med en god vän i några timmar, någon som bär på liknande känslor. (Jag tänker inte gå närmare in på vad som sker i bloggen, men jag kan säga att det inte är något som händer mig personligen.)

Isolde & Linda en annan dag.

4 månader

Tiden går snabbt och i bakhuvet finns ett ständigt lite dåligt samvete för att Livia mest får hänga med och inte alls får samma mängd uppmärksamhet från vare sig oss eller andra. Men det är väl lite så det funkar i de flesta familjer kan jag tänka mig. Den 1 maj blev Livia 4 månader och nu börjar hennes person att träda fram, hon är inte längre en liten minispädis.

Livia har nära till ett leende och är ofta glad. Det allra bästa är när hon ger ifrån sig ett gurglande litet skratt, när vi hissar henne i luften, gör tokiga miner och sjunger eller leker titt ut. Vi ammar fortfarande men kompletterar med att ge ersättning på flaska nån gång om dagen. Vi har vid två tillfällen testat att ge en matsked majs - och morotspuré och hon smaskade i sig och verkade gilla. Hon har lärt sig att vända sig från mage till rygg och upptäckt sina händer och börjat greppa saker. När hon gråter så gråter hon den ledsnaste gråt nånsin (till och med BVC-sköterskan har kommenterat det) och ofta piper hon i falsett. Oftast går hon från nöjd till katastrof på en sekund. Bäst när hon är vaken just nu är att få sitta upp i vagnen eller hänga framåtvänd i babybjörn när vi är ute.

Bedårande skrattgropar och den mest fantastiska kalufs! 

Det är så roligt att lära känna dig lilla busfrö.

Isolde och Livia är inte alls speciellt lika utseendemässigt tycker jag, tycker ni? Det fascinerar mig!

Här är Isolde ca 4 månader (i samma outfit). 

Babblaren

Det händer otroligt mycket med Isoldes språk just nu. Ordet bara sprutar fram och hon sätter ihop två, tre ord till små meningar som om inget och berättar på sitt sätt om vad hon tänker på. Hon kan också räkna till 15 (även om hon missar just 6,7 ganska ofta), färgerna och veckans dagar (tack Bolibompa för veckodagarna). Otroligt roligt! Bäst är när hon berättar sagar om de tre Bockarna Bruse eller sjunger små sånger för Livia. Jag måste spela in mer, måste fånga den här tiden.

Men alla ord är inte helt lätta att uttala.

- Isolde smaka.
- Det är aubergine, kan du säga aubergine?
Isolde skakar sakta på huvudet och tittar på mig med tveksam min.
- Lite svårt.
- Vill du smaka aubergine?
- Nej tack!

9 maj

Helt plötsligt är det måndag igen. Det blev inget mer bloggande förra veckan, men kanske denna? Det märks. Förra veckan var lite speciell då Isolde fyllde 2 år. Tänk att vi haft henne hos oss i två år. Ett ögonblick och en evighet. Vi lyckades ge Isolde en rolig födelsedag och precis som 9 maj för två år sen bjöd moder jord på strålande sol. Här kommer dagen i bildbombsform!

Eftersom Isolde sov halva natten i vår säng (som vanligt) och att hon vaknade strax efter 06.00 så blev det ingen väckning med skönsång och paket. Runt 8.00 ungefär sa vi till Isolde att gå och sätta sig i sin säng. Sen tågade jag, T och mina föräldrar som var här in med famnarna fulla av paket (trots att vi försökt tona ner hela paketgrejen) och sjöng "Ja må hon leva" vårt vackraste (nåja, sjöng iallafall). 

Efter vilan hoppade vi på t-banan och åkte till Aspuddsparken där vi bjudit in till kalas. Vi bjöd på korv med bröd och fika och vännerna kom med paket och lekte med 2-åringen. En så himla fin eftermiddag blev det. Isolde njöt av all uppmärksamhet och hade roligt hela tiden och Livia var så nöjd med livet. Det vet en ju aldrig i förväg, hur småttingar kommer att föra sig. Än så länge är det bara vi som har barn i närmsta kretsen och Isolde har mest vuxenkompisar. Men väldigt snart så kommer Isolde och Livia att få dela uppmärksamheten med fler krabater när vi ses, men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.  

Väntar på t-banan.

Övar på såpbubblor med David och Linda.

Minglar med Nina, Emma, Linda och lillasyster Livia.

Mina föräldrar

Presentöppning. Trots att jag sagt skippa presenterna så fick hon massor av fina grejer. Ett paket innehöll tex denna korgväska. Underbar ellerhur?! Hej nostalgi!

Efterrätt! Dessa chokladbomber hade jag svängt ihop på morgonen. Mmm...

På TGR hade jag införskaffat ballonghelikopter för en tjuga. Dagens roligaste. Tips! Tips!

Oscar, Lina, Linda, Livia och John.

Bubbles!

Godkväll måndag!

Hur underbart är det inte att våren är här? Jag känner mig som pånyttfödd för att använda mig av en sliten fras. Hoppas min nyfunna energi räcker till att blogga lite mer. Det skulle jag gilla.

Idag har jag träffat föräldragruppen på någon slags avslutning och sedan gått en promenad med en av mammorna jag lärt känna där. På eftermiddagen hängde jag i lekparken med barnen och när T kom hem tog jag med mig Livia och gick på föräldraråd på Isoldes förskola. Roligt att
vara med och påverka och att bygga upp ett nätverk med de andra föräldrarna.

Om några dagar fyller Isolde två år. Hur häftigt som helst. Det händer massor i hennes utveckling hela tiden. Känns som att det går i perioder och just nu händer nåt mest hela tiden. Till exempel imorse bad hon mig bestämt om att få "pippi" i håret, alltså två tofsar som Pippi Långstrump. Jag har alltså ett barn som kan tala om vad hon vill ha för frisyr. Coolt!

Vill ha koll på läget

Så himla töligt att jag inte får till det här med bloggandet nu för tiden. Det finns alltid tusen andra grejer som pockar på i det här hushållet, den här familjen. Synd, för att blogga är ett så enkelt nöje i vardagen och jag saknar det. Saknar inspirationen, rutinen att få fram små inlägg om allt och absolut inget och saknar att få respons (fast den jag får när jag väl får fram ett inlägg är guld). Annat jag inte tycks få rutin på är att träna. Vill så gärna komma igång men får inte timmen ur. Och så veckomatsedlar och städning. Får jag ordning på de fyra punkterna så kommer jag känna att jag har koll på läget. Mitt sociala liv där emot godkänner jag faktiskt med tanke på var i livet jag befinner mig just nu. Det är helt okej även om jag skulle vilja trolla med knäna och få fram fler timmar till att hänga med mina vänner.

Utmärkelse!

Bloggerskan Lina på nya äventyr gav mig för ett tag sen en utmärkelse (tusen tack för det) och en utmaning som innebar att svara på några frågor. Bättre sent än aldrig. Here we go!

Vad ville du bli när du var liten?
När jag var liten var min stora dröm att bli artist. Jag har alltid älskat att stå på scen och sjunga, dansa, spexa. Men med åren så försvann självförtroendet för att våga satsa på riktigt plus att jag insåg hur svårt det är att lyckas inom den branchen. Jag har också närt författardrömmar och hade en period runt tolv när jag ville bli delfinskötare.

Vad är du idag?
Idag jobbar jag som förskolelärare, men är utbildad till lärare för högre åldrar egentligen (vilket jag jobbat som tidigare). Men att jobba med små barn passar mig alldeles utmärkt där jag är i livet just nu. Älskar att min arbetsplats känns så kreativ och nytänkande, vilket jag inte tror är alla förskolor förunnat tyvärr.

Här har förskoleläraren samling med Isolde och kusin Leja.

Vart vill du helst resa?
Vart vill jag inte resa? Jag älskar att resa och tänker mig att jag vill besöka så många olika platser som möjligt innan jag trillar av pinn. Fast just idag skulle jag gärna sätta mig på ett plan dit solen alltid skiner.

Kopplar av på resa

Var ser du dig själv om fem år?
Hm...om fem år så hoppas jag att vi har köpt en bostad och är i färd med att flytta om vi inte redan har gjort det och jag tror att vi bor kvar i Stockholm. Jag jobbar fortfarande inom skolan och T jobbar fortfarande på Skolverket men med mycket fetare löner än nu eftersom vi gjort oss oumbärliga på respektive arbetsplats (drömma måste en ju!). Småbarnsåren är förbi och vi reser mycket med våra barn och är en aktiv familj, eller har vi just fått en liten sladdis? (Tveksamt!)

Rött eller vitt?
Rött till maten och vitt som sällskapsdryck. Fast det beror ju på vad det är för mat, hm... Jag har svårt att välja. Och vi pratar väl om vin?

Sommar eller vinter?
Ge mig sommar!

Skog eller hav?
Hav.

Vad gör dig ledsen?
När barn far illa går rakt genom huden på mig. Jag blir ledsen i hela kroppen och kan tänka i flera dagar på något hemskt jag sett eller hört. För några dagar sen gick Svinalängorna på TV och jag får fortfarande hugg i bröstet när jag råkar tänka på den. Det har bara blivit värre sen jag själv blev förälder.

Vad är det bästa du vet?
Att vara med de människor jag gillar och som gillar mig tillbaks. Och att dansa.

On the catwalk

Jo, men det gick väl helt okej det där. Satte onekligen piff på mammalivet idag. Livia skötte sig helt exemplariskt bakom kulisserna när jag svassade runt på catwalken. Vad gör en med resten av dan undrar jag, helt uppsnoffsad.

Pirrig

Sitter just nu i taxi på väg till TV4-huset och är ungefär hur pirrig som helst. Bredvid mig sover Livia i babyskyddet. Slå på Malou efter tio ifall ni är nyfikna på vad jag ska vara med i. Och just det, sänd mig en lycka-till-tanke tack.

Idag

Äntligen en frisk familj igen. Idag har jag och Livia varit på babymassage och under eftermiddagen hade jag med mig båda kids på jobbet där jag föreläste om hur vi kan arbeta mer normkritiskt. Speckad och rolig om än något stressig dag. Nu sover båda barn och jag ska lägga mig i soffan med en påse popcorn och kolla på Molanders, svensk dramaserie i min smak.Imorgon väntar en otroligt spännande och högst ovanlig dag. Uj, vad pirrig jag är!

kusinvitamin

Tänk att T och hans syster har lyckats få barn samtidigt två gånger. Isolde och Leja är födda med tre veckors mellanrum och mellan Livia och Juni skiljer det bara 12 dagar. Ni kan ju tänka er att det är ganska intensivt när vi ses. Längtar så till i sommar när vi kommer att hänga i stugan i Strömstad tillsammans och låta småttingarna upptäcka gräset och sanden och fånga krabbor och springa runt (för det är vad de gillar mest) med de stora. Kan bara tänka mig när dessa gaddar ihop sig om sisådär 15 år och vill vara ute och hitta på bus halva nätterna. Ujujuj, men det är länge tills dess. Små barn, små bekymmer . . .

Egentid

Sitter och fikar på lokal och bloggar, läser tidning och lyssnar på podar på samma gång. Multiegentid! Snart tar jag en sväng på Vintagemässan. Ute snöar det men äh, inget får förstöra min förmiddag på solokvist!

Vuxentid

Vissa kvällar vill det sig inte riktigt med kvällsrutinerna för dessa kids. Eller storasyster vill inte sova och lillasyster har väl just inga rutiner än. Men skam den som ger sig. Klockan var 21:33 när vi dukade om från köksbord till soffbord och slog oss ner framför TV'n och veckans avsnitt av Mr.Selfridge. Med tanke på att vi planerat att äta vid halvåttasnåret så var vi rejält hungriga och hungern är som bekant bästa kryddan. Rödvin och hemmagjord pizza stod på menyn. Och att vi fick avnjuta måltiden i vuxet sällskap only, om än nästan två timmar senare än planerat. Note to self: Det är fortfarande omöjligt att planera sina barns mat- och sovklockor. Men om, jag säger bara om, jag skulle få det så skulle jag planera om 8 timmars sömn och fasta från och med NU!

Bild: ett ord, lyx!

Glad påsk!

Denna veckan har varit en sjukvecka. När vi kom hem från påskfirande i Värmland i måndagskväll bröt världens förkylning ut hos Isolde och hög feber på det. Under veckan som gått har jag och barnen mestadels varit i lägenheten och längtansfullt blickat ut på solsken och våren som tränger undan vintern genom skitiga fönster. Tur i oturen ändå att det var denna vecka hon var sjuk och inte förra veckan när vi var i Värmland. Jag och barnen var i Karlstad i hela 10 dagar över påsk. Mina föräldrar är riktiga pärlor när vi är på besök och vi får allt serverat. Maten lagas, tvätten landar nyvikt på sängen, barnen tas om hand och lakanen byts ut när de börjar bli sunkiga. Känner mig som en förvuxen tonåring, men insisterar inte direkt när mamma svarar nej på frågan om jag kan hjälpa till med något och inte heller tycks jag ta egna initiativ. Vid närmare eftertanke hjälpte jag nog till mer hemma när jag faktiskt var tonåring och hemmaboende än nu. Nåväl, jag har ju gett dem två fantastiska barnbarn så jag antar att det väger upp min förslappning för denna gång. Förutom att bli bortskämd så gjorde vi det vanliga; tog det lugnt och träffade nära och kära. På påskafton samlades både min och T's familj i mitt barndomshem för påskmiddag. Vi slog oss ner vid långbordet och sjöng Hej påskgummor slå i glasen i brist på andra påskvisor och käkade ägg, lax och sill så det stod härliga till. Påskharen kom förbi och gömde alternativa sockerfria påskägg till Isolde och hennes jämnåriga kusin Leja med osockrade fullkornskex, russin, smoothie utan tillsatt socker, en pixibok och en studs
boll. Låter föga spännande kanske, men var otroligt uppskattat. Det är ju inte som att barn nästan två år själva kräver socker, det är ju något vi lär dem. (Men det får bli ett eget inlägg en annan gång.) Tänk vilken lyx för mig och T att våra familjer trivs så bra i varandras sällskap att vi kan ses alla tillsammans. Vi slapp helt huvudbry och att pussla ihop tiden för att hinna träffa båda familjer denna gång. Det är vad jag gillar med påsken, den är så prestigelös. Alla får fira hur de vill och med vem de vill eller inte alls, det finns liksom ingen mall och inga krav. Och med påsken kommer våren. Det gillar jag ännu mer. Hoppas ni hade en bra påsk allesammans!

Varje gång vi äter middag med T's familj slutar det med allsång av nån barnsång runt matbordet. Här går T och svägerskan Maria loss med rörelser till "Jag leker träd jag leker träd, det bor en uggla i mig. Aho aho aho aho aho aho ho ho ho!"

Extremt uppskattat av Isolde och kusin Leja såklart. Bravo! Mera! Mera! En gång till!

Jag och svågern Chricko.

Såhär glad kan en bli över ett påskägg med sockerfria fullkornskex. Isolde är fullt upptagen med stoppa dem i munnen. 

Lillebror Simon och Isabelle är glada. 

"Pappa, smaka!"

Livia tar .en lur hos mamma a.k.a mormor

Min föräldrar har en gunga inomhus. Omåttligt poppis!

Godnatt

Vilken dag! Känner mig helt slutkörd. Isolde har haft feber sen vi kom hem från Värmland och varit hemma hela veckan. I förmiddags var hon rätt pigg och jag och kidsen åkte och hälsade på Lollo i Vintagefabriken. Jag fick en välkommen vuxenpratstund och provade några vackra klänningar inför en rolig grej jag ska vara med på nästa vecka. Isolde lekte kontor och Livia hängde mest i Lollos famn. Väl hemma igen totalvägrade Isolde middagsvilan och levde rövare och var ledsen om vartannat. Allt kändes väl lite kaosartat innan T kom hem. Eftermiddagen fortsatte med övertrötthet och en obehaglig febertopp på det. Fy för att se sitt barn må dåligt! Trots att alla rutiner var kastade överbord så fick vi mat på bordet och testbakade en chokladtårta som vi ska bjuda på på Livias dop senare i bår. Besvikelsen när jag insåg att den måste stå i kylen minst tre timmar och att provsmakning sker först imorrn. Då var det bra tur att Lollo skickade med några godbitar från ett jobb de gjort på Vintagefabriken under veckan. Nu väntar sängen, håller tummarna för feberfri morgondag.

Vintageparty

Nu har jag mitt egna exemplar av boken Vintageparty. Häftig känsla att bläddra i boken som jag sett ta form sen den var en dröm hos författarna tillika vännerna Linda, Lollo och Emma. Jag beundrar dem enormt mycket för att de faktiskt vågade tro på sig själva och varandra tillräckligt för att låta idén bli verklighet. Blir stolt över att ha fått vara en del av deras första stora gemensamma projekt. När jag bläddrar i boken blir jag fylld av inspiration, feststämning och sommarlängt. Och så blir jag hungrig.

Ni köper väl boken? Kolla mer på www.vintageparty.se

Hej april!

När jag väntade Isolde och vi gick på föräldrakurs så sa barnmorskan att det var bra att ha en målbild, att tänka bortom förlossningen. Till exempel att man kunde se framför sig härliga barnvagnspromenader eller hur hela nya familjen satt och bara mådde bra tillsammans i soffan där hemma. Men det var viktigt, sa hon, att ha en bild av livet efter förlossningen. Något att se fram emot när krystandet, profylaxandningen och efterbörden var över. Jag tog en av hennes bilder och gjorde till min egen. Såg framför mig hur majsolen värmde när jag och T drog barnvagnen längs varenda gångväg i Bredäng. Tänkte mig långa promenader utmed vattnet i Sätraskogen och såg framför mig hur vi ibland promenerade in Södermalm för att hälsa på vännerna som bodde innanför tullarna. Sen kom hon, lilla Isolde, och vände upp och ner på vår värld. Årets första sommardag kom hon. Den 9 maj var det stekhet och luften stod stilla. Veckorna som följde ville hon mest ligga i min famn och amma och hon sög tills bröstvårtorna blödde. Hon var sällan nöjd och skrek mycket. Framför allt skrek hon när vi la henne i vagnen. Hon hatade det. Varje försök till promenad slutade med att vi lyfte upp henne för att vi gick sönder inombords av att lyssna till hennes skrik som oftast inleddes under promenadens först kvart. Min målbild sprack i tusen bitar och lite av mig med den.

Denna gång var jag tusen gånger mer förberedd på vad som väntade och målade upp en helt ny målbild. Målbilden denna gång var kort och gott april. Jag ville inte lägga ett uns av förväntningar på de tre första månaderna som tvåbarnsfamilj och tänkte rätt krasst att "Nu åker vi hem och överlever till april" när vi lämnade BB mindre än ett dygn från första värken. Nu är det april och samtliga familjemedlemmar har överlevt. Vänder mig om och hoppas att jag har lagt den tuffaste tiden bakom mig. Hej våren, du är efterlängtad!

Ps. Föräldrakursen var i övrigt sjukt bra, trots att min målbild skar sig mot verkligheten. Ds.

Isolde som liten skrikis. 

Livia är likadan. 

Sömnrapport

Jag är så glad över att sömnen fungerar tillräckligt bra för att orka utan att behöva sova om dagarna. Alltså, jag är ju trött men det funkar. Igår ammade jag och släkte sedan lampan vid 22.00, hämtade Isolde som vaknat och grät vid midnatt och var sedan vaken mellan 03.00-04.30 för att amma och söva om Livia. Okej att det tog lite lång tid och kändes segt just då men tog extra tid pga snorig och lite orolig bebis, och sen sov vi till 07:15. Då och då har vi såklart mardrömsnätter som tycks helt sömnlösa, men för det mesta ser det ut ungefär såhär. Med tanke på att Livia inte ens är 3 månader och att det är två barn under två så känns sömnläget förhållandevis stabilt.

Godmorgon måndag!

Kastar mig in i en ny vecka med en otroligt härlig helg i ryggen. Jag har träffat vänner, gått långa solskenspromenader och barnen har varit ganska i fas. Känner mig full av energi. Hyfsat bra nätter är det just nu också. Hoppas känslan håller i sig.

Livstecken

Nej, jag har inte dukat under bland sömnbrist, bajsblöjor och ett hushåll i förfall. Tvärtom så går det bättre ju mer tid som läggs bakom oss. Ibland så bara sker dessa små bloggpauser helt enkelt. Men sicken tur då att vi kan hänga på Instagram också. Där heter jag a_pocketful, vad heter du? P

Växer i kostymen

Idag är förskolan stängd. Igår kväll insåg jag att det inte längre känns jobbigt att veta att jag ska vara ensam med båda barn en hel dag. Antar att jag börjar växa i kostymen som tvåbarnsmor. I förmiddags hängde vi Öppna förskolan och i eftermiddag går vi nog ut en sväng. Sen kommer T hem och då tar jag med mig Livia och hälsar på kompisar. Det är nästan som någon slags egentid, att lämna hemmet med Livia under armen. Annan egentid fick jag förut då båda änglat sov samtidigt under 30 minuter så att jag hann äta lunch ostört i lugn och ro. Skönt.

Bild: Skapar konst på Öppna Förskolan

Sömn (nu igen)

Natten till idag var fruktansvärd. Hela familjen var vaken strax innan fyra. Livia skrek för att hon hade magknip, Isolde skrek för att hon ville vara med mig när jag var med Livia och jag och T var mest trötta och försökte lugna och söva samtliga familjemedlemmar igen. Slutade med att vi sov huller om buller i både soffa och säng. Antar att många barnfamiljer känner igen sig. Men man skrapar ihop några få timmars sömn och undviker att känna efter för mycket när det är dags att gå upp. På nåt sätt glömd tröttnande bort och man roddar runt en hel dag till utan att somna på gatan/i affären/på förskolan. Och över lag måste jag säga att nätterna funkar hyfsat nu. Livia sover redan 4-5 timmar i rad och bara det är värt att jubla över. Isolde har härdat oss, det krävs inga ofantliga mängder sömn för att vi ska fungera nu för tiden. Hoppas på lugn natt inatt. 5+2 timmar skulle vara lite som ett sovspa. Hoppas. Sov gott alla!

Avstånd II

Eftersom det är sånt avstånd mellan oss och familjerna så blir vännerna på något vis viktigare. Isolde och Livia må inte ha sin släkt i närheten, men de växer ändå upp bland vuxna som håller koll på dem, bryr sig om och ställer upp om det behövs.

I eftermiddag var tex Lisa och Per här. Isolde var trött och glad när de åkte hem eftersom hon fått rita, leka spöke, leka superhjälte, läsa böcker (Bockarna Bruse är favoriten), leka med nallar, ha springtävling med mera med mera. Och allt det med andra vuxna än sina föräldrar. Och det går nästan att ta på hur roligt hon tycker att det är och hur mycket hon njuter av uppmärksamheten.

Avstånd

Ja, det ÄR tråkigt att bo så långt ifrån våra föräldrar nu när vi har barn. Jag saknar den där vardagliga relationen, så som jag vet att det skulle vara om vi bodde i samma stad. Middag tillsammans mitt i veckan, avlastning med hämtning på förskolan, att Isolde blir upphämtad för en dag på badhuset eller annat skoj, att bara "titta förbi" på fika och barnvakt när vi är bortbjudna. Men nu har vi ju de där 30 milen mellan oss och får jobba utifrån det istället. På plussidan hamnar helt klart övernattningarna, att vi bor hos varandra när vi träffas. För det är nåt speciellt att äta frukost tillsammans, borsta tänder à sida vid sida och säga godnatt iklädd sovtischa. När vi väl träffas blir det extra nära och vi tussas ihop under flera dagar Jag vill gärna tro att det kompenserar lite för utebliven vardag. I helgen har mina föräldrar varit på besök. Fint!

Bilder: Frukost tillsammans och mamma och Isolde som skriker (ja, skriker) av skratt i lekparken.